Om att anpassa litteratur efter rådande värderingar
På nätet pågår just nu upprörda diskussioner angående titeln på fadern i Pippi Långstrump och om denna bör ändras i kommande utgåvor av sagda verk. Anklagelser om rasism och "vita kränkta män" haglar. Till och med Astrid Lindgren själv har anklagats för att varit rasist, således är båda läger lika goda kålsupare.
Tidigare har liknande debatter förts gällande andra alster riktade mot barn och unga, som frågan om att plocka bort album av Tintin som inte längre tycks företräda moderna värderingar.
Om man sansar sig en smula och backar några steg från de enskilda fallen tycks det här handla om två delar: litteraturen som sådan och våra barns väl. Många är nog överens om den första, att litteraturen har ett värde i sig och bör respekteras genom att vi inte går in och petar i den efter behag när värderingarna svänger. Sedan väljer nog många att offra den punkten därför att de sätter barnen högre och tänker sig att dessa mår bättre av att slippa utsättas för föråldrade normer.
Då tror jag att man gör barnen en otjänst. Jag tror tvärtom att det finns en klar poäng i att tidigt låta barn lära sig att värderingar inte är absoluta utan föränderliga. Det kräver troligen ett "sådär tyckte/sa man förr, men det gör vi inte längre" från den - förhoppningsvis - närvarande föräldern då och då, kanske med därpå följande diskussion som är givande för barnet. Med tanke på hur mycket värderingarna ändrats då det gäller syn på t.ex. jämställdhet mellan könen, homosexuella och andra kulturer under vår livstid är det rimligt att tro att lika stora förändringar kommer se under nästkommande generation. Om vi berövar ungdomen den insikten kan jag tänka mig (jag är ingen barnpsykolog) att de istället får svårare att hantera förändrade normer och i slutändan blir mer konservativa och dogmatiska i sitt tänkande.
Antag att vi ändå väljer att börja justera texter när de inte längre är i takt med våra värderingar. Vad får det för konsekvenser?
Säg - för att ta ett inte alltför orimligt exempel - att synen på djur kraftigt kommer ändras inom några årtionden. Att de tillskrivs många nya rättigheter och att det i stor utsträckning blir tabu att äta dem och kanske att ha djur som boskap. Ska vi gå in och ändra i varenda bok där det skildras att folk äter kött, ägnar sig åt jakt eller där boskap förekommer? Det blir i så fall ett mycket digert arbete och många böcker kommer rentav bli helt poänglösa.
Ska vi hela tiden hålla världslitteraturen à jour med de normer och värderingar som för tillfället råder? Eller ska vi begränsa det till att bara gälla barnböcker? Är det väldefinierat vilka dessa är? Vem bestämmer vilka normer som ska gälla? Ska vi rösta i varje fråga om när det är dags att utplåna spåren av en viss åsikt?
Det blir naturligtvis ohållbart. Vidare sätter man sig själv på väldigt höga hästar om man tycker sig veta bättre än samtliga föregående generationer och därmed anser sig ha rätt att rensa ut sådant som numera uppfattas som obekvämt. Sådant har vi sett förr och det resulterade i katastrof. För att undvika återfall i detta tror jag det är centralt att vi har närkontakt med det förflutna, kan se hur man tänkt tidigare och kan jämföra det med allmänna uppfattningar idag. Det är lätt att vi kollektivt och individuellt tappar den moraliska kompassen om vi inte vet varifrån vi kommer. Tidigare normer är en del av vår historia, oavsett om vi gillar dem eller ej, och vi har att förhålla oss till dem. Att ändra i litteraturen är att försöka ändra och försköna historien och då har vi slagit in på en mycket farlig väg.
Ska man vara konsekvent i detta låter man alltså befintliga texter vara.
Att - som nu sker på nätet - bunta ihop företrädare för ovanstånde åsikt tillsammans med inskränkta nationalister à la "rör inte min negerboll" och andra tjockskallar är absurt.
Tidigare har liknande debatter förts gällande andra alster riktade mot barn och unga, som frågan om att plocka bort album av Tintin som inte längre tycks företräda moderna värderingar.
Om man sansar sig en smula och backar några steg från de enskilda fallen tycks det här handla om två delar: litteraturen som sådan och våra barns väl. Många är nog överens om den första, att litteraturen har ett värde i sig och bör respekteras genom att vi inte går in och petar i den efter behag när värderingarna svänger. Sedan väljer nog många att offra den punkten därför att de sätter barnen högre och tänker sig att dessa mår bättre av att slippa utsättas för föråldrade normer.
Då tror jag att man gör barnen en otjänst. Jag tror tvärtom att det finns en klar poäng i att tidigt låta barn lära sig att värderingar inte är absoluta utan föränderliga. Det kräver troligen ett "sådär tyckte/sa man förr, men det gör vi inte längre" från den - förhoppningsvis - närvarande föräldern då och då, kanske med därpå följande diskussion som är givande för barnet. Med tanke på hur mycket värderingarna ändrats då det gäller syn på t.ex. jämställdhet mellan könen, homosexuella och andra kulturer under vår livstid är det rimligt att tro att lika stora förändringar kommer se under nästkommande generation. Om vi berövar ungdomen den insikten kan jag tänka mig (jag är ingen barnpsykolog) att de istället får svårare att hantera förändrade normer och i slutändan blir mer konservativa och dogmatiska i sitt tänkande.
Antag att vi ändå väljer att börja justera texter när de inte längre är i takt med våra värderingar. Vad får det för konsekvenser?
Säg - för att ta ett inte alltför orimligt exempel - att synen på djur kraftigt kommer ändras inom några årtionden. Att de tillskrivs många nya rättigheter och att det i stor utsträckning blir tabu att äta dem och kanske att ha djur som boskap. Ska vi gå in och ändra i varenda bok där det skildras att folk äter kött, ägnar sig åt jakt eller där boskap förekommer? Det blir i så fall ett mycket digert arbete och många böcker kommer rentav bli helt poänglösa.
Ska vi hela tiden hålla världslitteraturen à jour med de normer och värderingar som för tillfället råder? Eller ska vi begränsa det till att bara gälla barnböcker? Är det väldefinierat vilka dessa är? Vem bestämmer vilka normer som ska gälla? Ska vi rösta i varje fråga om när det är dags att utplåna spåren av en viss åsikt?
Det blir naturligtvis ohållbart. Vidare sätter man sig själv på väldigt höga hästar om man tycker sig veta bättre än samtliga föregående generationer och därmed anser sig ha rätt att rensa ut sådant som numera uppfattas som obekvämt. Sådant har vi sett förr och det resulterade i katastrof. För att undvika återfall i detta tror jag det är centralt att vi har närkontakt med det förflutna, kan se hur man tänkt tidigare och kan jämföra det med allmänna uppfattningar idag. Det är lätt att vi kollektivt och individuellt tappar den moraliska kompassen om vi inte vet varifrån vi kommer. Tidigare normer är en del av vår historia, oavsett om vi gillar dem eller ej, och vi har att förhålla oss till dem. Att ändra i litteraturen är att försöka ändra och försköna historien och då har vi slagit in på en mycket farlig väg.
Ska man vara konsekvent i detta låter man alltså befintliga texter vara.
Att - som nu sker på nätet - bunta ihop företrädare för ovanstånde åsikt tillsammans med inskränkta nationalister à la "rör inte min negerboll" och andra tjockskallar är absurt.
Ringhals
Det stackars lilla Ringhals
som skulle alstra el
men ringhals börja brinna
och allt gick väldigt fel
"Du stackars verk som alstrar el
försök att inte göra fel!"
sa SSM till lilla Ringhals
som skulle alstra el
som skulle alstra el
men ringhals börja brinna
och allt gick väldigt fel
"Du stackars verk som alstrar el
försök att inte göra fel!"
sa SSM till lilla Ringhals
som skulle alstra el
Sopsortering
Jag blir lite deprimerad varje gång jag går ner i soprummet och inser att vuxna människor inte vill eller inte kan ens hjälpligt skilja på plast, glas, papper och metall. Om inte människor här i Sverige som har en av världens högst utbildade befolkningar bemödar sig om det så känns det verkligen rätt kört för den här planeten. Eller har alla gått direkt från förnekelse av miljöproblemen till att ha gett upp? Att sortera lite sopor kommer givetvis inte ensamt att rädda klimatet, men se det som en symbolhandling. Det kan bli en del av en vana att reflektera över ens handlingars miljöpåverkan. Please! Det är verkligen inte så jobbigt heller. Senast jag kollade hade vi bara en planet, och noll i reserv.
Femtielva saker du måste göra innan du dör
Kasta gris i Paris
Spela bongo i Kongo
Äta banan i Afganistan
Jamma i Alabama
Svinga Kantelen i Karelen
Vara på kanelen på Kerguelen
Samla sten i Aten
Gå i sand i Samarkand
Bada i Granada
Sälja is i Belize
Luras i Honduras
Baka paj i Paraguay
Gå på lina i Argentina
Sila snacket i Kentucket
Skaffa get i Tibet
Sticka en sjal i Nepal
göra kola i Angola
Koka knäck i Barsebäck
Fika i Costa Rica
Snava i Warsava
Vara gay i Marseille
Gå på tå i Bordeaux
Spränga en liga i Riga
Äta sig tjock i Vladivostok
Runka bulle på Kinnekulle
Förtvina i Kina
Spela balalajka på Jamaca
Jaga Tiger i Niger
Läsa koranen i Vatikanen
Plocka tussilago på Trinidad och Tobago
Träffa Arafat på Ararat
Sluta fred i Ullared
Vara någon på spåren i Bosporen
Gå i kvav på Barents hav
Bli dement i Tasjkent
Dricka sig full i Istanbul
Planka på Sri Lanka
Spela vuvuzela i Venezuela
Hitta en skatt i Kattegatt
Äta kål i Montreal
Odla persilja i Sevilla
Skaffa en frilla i Tomelilla
Ha en fru i Peru
Vara på glid i Madrid
Sätta livet på det hala i Sala
Finna sig själv i Kungälv
Gå på händer i alla länder
(Med Bidrag från Björn)
Spela bongo i Kongo
Äta banan i Afganistan
Jamma i Alabama
Svinga Kantelen i Karelen
Vara på kanelen på Kerguelen
Samla sten i Aten
Gå i sand i Samarkand
Bada i Granada
Sälja is i Belize
Luras i Honduras
Baka paj i Paraguay
Gå på lina i Argentina
Sila snacket i Kentucket
Skaffa get i Tibet
Sticka en sjal i Nepal
göra kola i Angola
Koka knäck i Barsebäck
Fika i Costa Rica
Snava i Warsava
Vara gay i Marseille
Gå på tå i Bordeaux
Spränga en liga i Riga
Äta sig tjock i Vladivostok
Runka bulle på Kinnekulle
Förtvina i Kina
Spela balalajka på Jamaca
Jaga Tiger i Niger
Läsa koranen i Vatikanen
Plocka tussilago på Trinidad och Tobago
Träffa Arafat på Ararat
Sluta fred i Ullared
Vara någon på spåren i Bosporen
Gå i kvav på Barents hav
Bli dement i Tasjkent
Dricka sig full i Istanbul
Planka på Sri Lanka
Spela vuvuzela i Venezuela
Hitta en skatt i Kattegatt
Äta kål i Montreal
Odla persilja i Sevilla
Skaffa en frilla i Tomelilla
Ha en fru i Peru
Vara på glid i Madrid
Sätta livet på det hala i Sala
Finna sig själv i Kungälv
Gå på händer i alla länder
(Med Bidrag från Björn)
Senaste nytt
Pensionsfonder
Varje gång man byter jobb får man nya pensionsfonder hos ett nytt fondbolag. Jag ombads avsätta en halvtimme med en av deras rådgivare för att gå igenom det nödvändigaste. Två och en halv timme senare hade vi ännu inte hunnit gå igenom det viktigaste och skrivit på alla avtal, men han hade åtminstone försäkrat mig om att det skulle bli enklare och färre papper att hålla rätt på med just deras fonder. En knapp månad senare har jag nu fått över 20 tättskrivna papper från dem.
Replik på DN:s ledare 29/5 2011, "överdriven undergång"
Dagens ledare i DN är innehållsmässigt det uslaste jag kan minnas att jag läst. Samtidigt är det ett allvarligt och viktigt ämne, och jag bemödar mig därför med att bemöta den.
Ledaren börjar med att parodiera bilden av att den rika delen av mänskligheten lever över sina tillgångar, och att när den övriga delen når samma levnadsstandard kommer vi att gå under. Sedan hyllas en "kritisk granskning" som tydligen gjorts av två forskare i ekonomisk historia. Dessa försvarar enligt artikeln tillväxten, hävdar att problemen nog finns, men att de inte är så värst farliga. Om vi bara lär oss lite effektivare metoder inom bl.a. jordbruket så kommer saken vara biff.
Kritisk granskning är utmärkt. Nu har jag inte läst denna skrift "Hållbarhetsmyten - varför ekonomisk tillväxt inte är problemet" men det finns verkligen inget i ledaren som antyder att kritisk granskning är vad som gjorts här. Och om DN:s skribent är less på att läsa "larmrapporter" från seriösa forskare så är jag lika less på att höra att om vi bara lär oss bli lite effektivare och fnular ut lite ny grön teknik så kommer allting lösa sig. Den här docenten och professorn är säkert duktiga i ekonomisk historia, men det är faktiskt inte relevant i sammanhanget:
Vad vi har här är ett system, som vi kallar världsekonomin. Det systemet är till 100 procent beroende av det system det existerar inom: det fysikaliska systemet planeten Jorden, men det verkar många ekonomer ha svårt att inse. Vilka slutsatser man kommer till inom det första systemet är fullständigt irrelevant om man inte tar hänsyn till det andra. Hittills har det gått bra ändå, eftersom vi hållit oss inom gränserna för vad planeten Jorden uthålligt kan mäkta med. Men ett allt digrare forskningsmaterial visar att vi nu passerat flera av dessa gränser. Vetenskapen lägger egentligen ingen värdering i detta. Man har efter bästa förmåga summerat läget, och det ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Sen kan någon tycka att det är alarmistiskt eller ej.
Artikeln menar att fattigdomen och inte tillväxten och dess konsekvenser är vårt största problem. Har någon påstått att fattigdomen inte är ett gigantiskt problem? Men det hindrar tyvärr inte att vi samtidigt har andra gigantiska problem.
Jag ska försöka förklara problemet med fortsatt tillväxt så gott jag kan, och varför effektiviseringar och "grön teknik" inte ensamt klarar av att lösa det:
Världens ekonomi, mätt i BNP, har 40-dubblats sen år 1900. Effektiviseringar inom produktionen har hittils minskat resursanvändningen per producerad enhet med 30 procent sedan 1980. Världen beräknas ha omkring 9 miljarder invånare 2050. Om samtliga dessa ska ha samma levnadsstandard som vi i västvärlden har idag, och med konstant miljöpåverkan, måste resursanvändningen per producerad enhet minskas till en hundradel jämfört med idag. Finns det någon anledning att tro att det kommer lyckas? Det kräver en nästan magisk tilltro på tekniken.
I slutet av artikeln följer ett förvirrat avsnitt där Robert Thomas Malthus sågas, och i ett svep även FN-konferenser, romklubbar och kultursidor(!). Att en ekonom från 1700-talet hade fel om saker, bevisar det att dagens samlade vetenskap också har det? Det är nog det mest obegripliga jag läst i en svensk dagstidning.
Om det är någon klåpare som fått fritt spelrum här är det DN:s ledarskribent.
Ledaren börjar med att parodiera bilden av att den rika delen av mänskligheten lever över sina tillgångar, och att när den övriga delen når samma levnadsstandard kommer vi att gå under. Sedan hyllas en "kritisk granskning" som tydligen gjorts av två forskare i ekonomisk historia. Dessa försvarar enligt artikeln tillväxten, hävdar att problemen nog finns, men att de inte är så värst farliga. Om vi bara lär oss lite effektivare metoder inom bl.a. jordbruket så kommer saken vara biff.
Kritisk granskning är utmärkt. Nu har jag inte läst denna skrift "Hållbarhetsmyten - varför ekonomisk tillväxt inte är problemet" men det finns verkligen inget i ledaren som antyder att kritisk granskning är vad som gjorts här. Och om DN:s skribent är less på att läsa "larmrapporter" från seriösa forskare så är jag lika less på att höra att om vi bara lär oss bli lite effektivare och fnular ut lite ny grön teknik så kommer allting lösa sig. Den här docenten och professorn är säkert duktiga i ekonomisk historia, men det är faktiskt inte relevant i sammanhanget:
Vad vi har här är ett system, som vi kallar världsekonomin. Det systemet är till 100 procent beroende av det system det existerar inom: det fysikaliska systemet planeten Jorden, men det verkar många ekonomer ha svårt att inse. Vilka slutsatser man kommer till inom det första systemet är fullständigt irrelevant om man inte tar hänsyn till det andra. Hittills har det gått bra ändå, eftersom vi hållit oss inom gränserna för vad planeten Jorden uthålligt kan mäkta med. Men ett allt digrare forskningsmaterial visar att vi nu passerat flera av dessa gränser. Vetenskapen lägger egentligen ingen värdering i detta. Man har efter bästa förmåga summerat läget, och det ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Sen kan någon tycka att det är alarmistiskt eller ej.
Artikeln menar att fattigdomen och inte tillväxten och dess konsekvenser är vårt största problem. Har någon påstått att fattigdomen inte är ett gigantiskt problem? Men det hindrar tyvärr inte att vi samtidigt har andra gigantiska problem.
Jag ska försöka förklara problemet med fortsatt tillväxt så gott jag kan, och varför effektiviseringar och "grön teknik" inte ensamt klarar av att lösa det:
Världens ekonomi, mätt i BNP, har 40-dubblats sen år 1900. Effektiviseringar inom produktionen har hittils minskat resursanvändningen per producerad enhet med 30 procent sedan 1980. Världen beräknas ha omkring 9 miljarder invånare 2050. Om samtliga dessa ska ha samma levnadsstandard som vi i västvärlden har idag, och med konstant miljöpåverkan, måste resursanvändningen per producerad enhet minskas till en hundradel jämfört med idag. Finns det någon anledning att tro att det kommer lyckas? Det kräver en nästan magisk tilltro på tekniken.
I slutet av artikeln följer ett förvirrat avsnitt där Robert Thomas Malthus sågas, och i ett svep även FN-konferenser, romklubbar och kultursidor(!). Att en ekonom från 1700-talet hade fel om saker, bevisar det att dagens samlade vetenskap också har det? Det är nog det mest obegripliga jag läst i en svensk dagstidning.
Om det är någon klåpare som fått fritt spelrum här är det DN:s ledarskribent.
Nordpolen isfri redan i sommar?
Det är konstaterat att istäcket i Arktis krymper från år till år. Den minsta utbredningen nås vanligtvis i september, innan ishavet börjar frysa till igen. Om utvecklingen fortsätter kommer isen helt att vara borta sommartid någon gång i framtiden, något som kommer leda till påskyndad global uppvärmning, eftersom havsvatten tar upp solvärme till skillnad från is som reflekterar ut den i rymden igen.
Det har varit en del debatt om när detta kommer se. En årtal som brukar nämnas är 2030. Några säger så tidigt som 2015. Vad verkar mest troligt?
Om man till börja med tittar på utbredningen av istäcket ser det inte så alarmerande ut:
Jag har rödmarkerat minimum för varje år. Trenden är tydligt minskande, men det är svårt att säga så mycket mer. Möjligen att takten ökat lite de senaste 15 åren, men det ser ut att dröja åtminstone 30 - 40 år innan isen är borta.
Om man däremot tittar på volymen av isen, är bilden en annan:
Här syns det tydligare att minskningen går fortare och fortare, och det finns också anledning att tro att så är fallet; isavsmältningen är en självförstärkande effekt. Med ytterligare ett tapp som under 2007, och Arktis kommer att vara isfritt. Om det inträffar redan i sommar, nästa år eller 2013 beror mer på vädret än klimatet, men det vore snarare förvånande om det inte sker innan 2015. För det senaste isläget, se
http://nsidc.org/arcticseaicenews/
En slutkommentar: det är förstås svårare att få heltäckande data över isens volym än dess utbredning, så volymdatat ovan är framräknat m.h.a. en modell, PIOMAS. Modellresultatet valideras när tillfälle ges mot faktiska mätningar.
Data från Polar Ice Center, University of Washington
http://psc.apl.washington.edu/wordpress/research/projects/arctic-sea-ice-volume-anomaly/
Det har varit en del debatt om när detta kommer se. En årtal som brukar nämnas är 2030. Några säger så tidigt som 2015. Vad verkar mest troligt?
Om man till börja med tittar på utbredningen av istäcket ser det inte så alarmerande ut:
Jag har rödmarkerat minimum för varje år. Trenden är tydligt minskande, men det är svårt att säga så mycket mer. Möjligen att takten ökat lite de senaste 15 åren, men det ser ut att dröja åtminstone 30 - 40 år innan isen är borta.
Om man däremot tittar på volymen av isen, är bilden en annan:
Här syns det tydligare att minskningen går fortare och fortare, och det finns också anledning att tro att så är fallet; isavsmältningen är en självförstärkande effekt. Med ytterligare ett tapp som under 2007, och Arktis kommer att vara isfritt. Om det inträffar redan i sommar, nästa år eller 2013 beror mer på vädret än klimatet, men det vore snarare förvånande om det inte sker innan 2015. För det senaste isläget, se
http://nsidc.org/arcticseaicenews/
En slutkommentar: det är förstås svårare att få heltäckande data över isens volym än dess utbredning, så volymdatat ovan är framräknat m.h.a. en modell, PIOMAS. Modellresultatet valideras när tillfälle ges mot faktiska mätningar.
Data från Polar Ice Center, University of Washington
http://psc.apl.washington.edu/wordpress/research/projects/arctic-sea-ice-volume-anomaly/
Spotifyreklam
Reklam #1:
"Bettklick bjuder på ett riskfritt bett!"
Riskfritt eller ej, jag vill ogärna bli biten.
Reklam #2:
Viktväktarna mumlar något om att "gör 2011 till ditt lättaste år någonsin!"
De flesta hade sitt lättaste år samma år som de föddes, och vägde då kanske 3 - 4 kg. Ska man gå under det? Jag tycker att Viktväktarna förespråkar osunda ideal.
"Bettklick bjuder på ett riskfritt bett!"
Riskfritt eller ej, jag vill ogärna bli biten.
Reklam #2:
Viktväktarna mumlar något om att "gör 2011 till ditt lättaste år någonsin!"
De flesta hade sitt lättaste år samma år som de föddes, och vägde då kanske 3 - 4 kg. Ska man gå under det? Jag tycker att Viktväktarna förespråkar osunda ideal.
Valångest och nya politiska modeller
Snart är det val i Sverige.
Jag är rimligen mer insatt i politiken än vad jag varit i något tidigare val, av den enkla anledningen att jag blivit äldre och i hyfsad utsträckning följer nyhetsflödet.
Detta har dock snarare ökat än minskat mina svårigheter att välja parti. Jag har tidigare röstat på Miljöpartiet av ideologiska skäl. Jag har ansett och anser fortfarande att miljön och klimatet är de viktigaste frågorna: har vi ingen beboelig planet kvar är det ingen större mening med att käbbla om bidragsnivåer eller jobbskatteavdrag.
Jag har också tenderat att luta mer åt vänster än åt höger, även om jag i praktiken inte velat rösta på vare sig Socialdemokraterna eller Vänstern. De känns mänskligare och mer solidariska än högerpartierna, som mer präglats av ett "var och en för sig" och "om man inte sett till att teckna rätt försäkringar så får man skylla sig själv". Jag har alltid haft en viss skepsis till moderaternas mantra "individens ansvar". Det låter bra, eftersom det går hand i hand med "individens frihet", men det är inte svårt att se att det kan dras för långt. Ett tydligt exempel är naturligtvis förståndshandikappade som rimligen inte kan förväntas ta fullt ansvar för sin situation. Jag har också blivit provocerad av när moderata ungtuppar uppgödda i Täby, som aldrig behövt oroa sig för att inte kunna äta sig mätta på kvällen, stått i riksdagen och uttala sig om unga som hamnat i SMS-lånefällor och enkelt avfärdat hela problematiken med "man måste faktiskt ta eget ansvar".
I takt med att min egen inkomst stigit har dock min benägenhet att rösta borgerligt ökat, vilket stört mig. Hur mycket var den där solidariteten egentligen värd? Att jag ville ha högre studiemedel när jag pluggade och lätt kunde se behoven av ett starkt socialt skyddsnät, inte minst i samband med att min mamma var cancersjuk och jag hade svårt att sköta studier och sommarjobb samtidigt är kanske inte så konstigt, men var minnet av allt det där borta i samma ögonblick som det första saftiga lönekuvertet damp ner i brevlådan?
Jag hoppas inte det, och jag tror att huvudskälet till att jag nu mer än tidigare överväger att rösta borgerligt är att jag faktiskt inte tror att Sveriges ekonomi hade varit så pass god som den är om sossarna haft makten de senaste fyra åren. Jag tror helt enkelt inte att Mona Sahlin & co hade fixat det. Det är naturligtvis omöjligt att veta hur det hade sett ut, men det är min ärliga bedömning. Och avsevärt mindre kaka åt alla hade nog inte gjort någon gladare, så i det här fallet tror jag att fördelarna med en borgerlig regering övervägt, med reservation för att min överblick är begränsad.
Hur som helst så har jag ett svagt förtroende för Sahlin, och jag vill ogärna se henne som stadsminister. Jag slipper också gärna Vänstern i regeringen.
Mitt problem är alltså att Miljöpartiet valt att ansluta sig till vänsterblocket. Om de valt högerblocket istället hade det varit möjligt att bilda en åtminstone på pappret stark regering med säkert över 60% av rösterna och vi hade inte ställts inför risken att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Det hade säkert blivit en del interna konflikter, där Miljöpartiet (ibland med rätta) satt sig på tvären, men det har vi ju ändå fått se dem göra flera gånger i vänsterblocket.
Centern gör ju anspråk på att vara högerns miljöparti, men det tycker jag inte att de lever upp till. De är alldeles för fega och vurmar för mycket för bilar och nya motorvägar.
Så vad göra? Man kan alltså konstatera, som naturligtvis alla som nångång röstat också gjort, att inget parti tycker som man själv i alla frågor. Detta är en så naturlig del av vårt politiska system att vi knappast ens reflekterar över det. Samtidigt är det uppenbart att det har enorma nackdelar: antingen får jag acceptera - om jag röstar på Miljöpartiet - att jag får en regering jag inte vill ha och en stadsminister jag inte tror är kompetent för jobbet, eller så får jag acceptera - om jag röstar på Centern - att det, tvärt emot vad jag önskar, byggs en ny motorväg förbi stan för åtskilliga miljarder och att ingen på allvar står upp för den fråga jag tycker är viktigast, miljön. Oavsett vad jag väljer tvingas jag samtycka till beslut i en stor mängd andra frågor jag kanske har en annan åsikt i. Det är lite som kabel-TV: jag kanske bara vill ha BBC och National Geographic, men kan inte få tillgång till dem utan att samtidigt betala för diverse barnkanaler och sport.
Det här får mig att börja leka med tanken: är det möjligt att utforma ett annat system där man inte måste köpa hela åsiktspaket? Vad skulle hända om vi skippade hela modellen med partier? Istället för att rösta på ett parti får man regelbundet rösta i de frågor man känner sig engagerad i, lite som när man fyller i de här valkompasserna på dagstidningarnas hemsidor. Bakom varje alternativ i en sådan fråga finns då ett renodlat enfråge"parti" som endast driver och arbetar med den frågan.
Det finns förstås uppenbara problem med ett sådant system också, t.ex. hur man skulle bilda regering. Men kanske skulle det gå att utforma så att det ändå i slutändan blev bättre än systemet som finns nu, där man i praktiken tvingas rösta på saker man inte vill.
Jag är rimligen mer insatt i politiken än vad jag varit i något tidigare val, av den enkla anledningen att jag blivit äldre och i hyfsad utsträckning följer nyhetsflödet.
Detta har dock snarare ökat än minskat mina svårigheter att välja parti. Jag har tidigare röstat på Miljöpartiet av ideologiska skäl. Jag har ansett och anser fortfarande att miljön och klimatet är de viktigaste frågorna: har vi ingen beboelig planet kvar är det ingen större mening med att käbbla om bidragsnivåer eller jobbskatteavdrag.
Jag har också tenderat att luta mer åt vänster än åt höger, även om jag i praktiken inte velat rösta på vare sig Socialdemokraterna eller Vänstern. De känns mänskligare och mer solidariska än högerpartierna, som mer präglats av ett "var och en för sig" och "om man inte sett till att teckna rätt försäkringar så får man skylla sig själv". Jag har alltid haft en viss skepsis till moderaternas mantra "individens ansvar". Det låter bra, eftersom det går hand i hand med "individens frihet", men det är inte svårt att se att det kan dras för långt. Ett tydligt exempel är naturligtvis förståndshandikappade som rimligen inte kan förväntas ta fullt ansvar för sin situation. Jag har också blivit provocerad av när moderata ungtuppar uppgödda i Täby, som aldrig behövt oroa sig för att inte kunna äta sig mätta på kvällen, stått i riksdagen och uttala sig om unga som hamnat i SMS-lånefällor och enkelt avfärdat hela problematiken med "man måste faktiskt ta eget ansvar".
I takt med att min egen inkomst stigit har dock min benägenhet att rösta borgerligt ökat, vilket stört mig. Hur mycket var den där solidariteten egentligen värd? Att jag ville ha högre studiemedel när jag pluggade och lätt kunde se behoven av ett starkt socialt skyddsnät, inte minst i samband med att min mamma var cancersjuk och jag hade svårt att sköta studier och sommarjobb samtidigt är kanske inte så konstigt, men var minnet av allt det där borta i samma ögonblick som det första saftiga lönekuvertet damp ner i brevlådan?
Jag hoppas inte det, och jag tror att huvudskälet till att jag nu mer än tidigare överväger att rösta borgerligt är att jag faktiskt inte tror att Sveriges ekonomi hade varit så pass god som den är om sossarna haft makten de senaste fyra åren. Jag tror helt enkelt inte att Mona Sahlin & co hade fixat det. Det är naturligtvis omöjligt att veta hur det hade sett ut, men det är min ärliga bedömning. Och avsevärt mindre kaka åt alla hade nog inte gjort någon gladare, så i det här fallet tror jag att fördelarna med en borgerlig regering övervägt, med reservation för att min överblick är begränsad.
Hur som helst så har jag ett svagt förtroende för Sahlin, och jag vill ogärna se henne som stadsminister. Jag slipper också gärna Vänstern i regeringen.
Mitt problem är alltså att Miljöpartiet valt att ansluta sig till vänsterblocket. Om de valt högerblocket istället hade det varit möjligt att bilda en åtminstone på pappret stark regering med säkert över 60% av rösterna och vi hade inte ställts inför risken att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Det hade säkert blivit en del interna konflikter, där Miljöpartiet (ibland med rätta) satt sig på tvären, men det har vi ju ändå fått se dem göra flera gånger i vänsterblocket.
Centern gör ju anspråk på att vara högerns miljöparti, men det tycker jag inte att de lever upp till. De är alldeles för fega och vurmar för mycket för bilar och nya motorvägar.
Så vad göra? Man kan alltså konstatera, som naturligtvis alla som nångång röstat också gjort, att inget parti tycker som man själv i alla frågor. Detta är en så naturlig del av vårt politiska system att vi knappast ens reflekterar över det. Samtidigt är det uppenbart att det har enorma nackdelar: antingen får jag acceptera - om jag röstar på Miljöpartiet - att jag får en regering jag inte vill ha och en stadsminister jag inte tror är kompetent för jobbet, eller så får jag acceptera - om jag röstar på Centern - att det, tvärt emot vad jag önskar, byggs en ny motorväg förbi stan för åtskilliga miljarder och att ingen på allvar står upp för den fråga jag tycker är viktigast, miljön. Oavsett vad jag väljer tvingas jag samtycka till beslut i en stor mängd andra frågor jag kanske har en annan åsikt i. Det är lite som kabel-TV: jag kanske bara vill ha BBC och National Geographic, men kan inte få tillgång till dem utan att samtidigt betala för diverse barnkanaler och sport.
Det här får mig att börja leka med tanken: är det möjligt att utforma ett annat system där man inte måste köpa hela åsiktspaket? Vad skulle hända om vi skippade hela modellen med partier? Istället för att rösta på ett parti får man regelbundet rösta i de frågor man känner sig engagerad i, lite som när man fyller i de här valkompasserna på dagstidningarnas hemsidor. Bakom varje alternativ i en sådan fråga finns då ett renodlat enfråge"parti" som endast driver och arbetar med den frågan.
Det finns förstås uppenbara problem med ett sådant system också, t.ex. hur man skulle bilda regering. Men kanske skulle det gå att utforma så att det ändå i slutändan blev bättre än systemet som finns nu, där man i praktiken tvingas rösta på saker man inte vill.
Könsneutralt språkbruk
Vikten av att alltid vara korrekt ur ett genusperspektiv kan inte överskattas. Därför presenterar jag nedan en lista med ord och uttryck som könsneutraliserats. Om man vill kan man alternativt omväxlande använda "gumma" istället för person i nedanstående för att få en smula variation.
sträckperson
jordperson
gå mot röd person
hänga person
den personen gick inte
snuskperson
fula personer
personsjuka
personröra
krutperson
personen i månen
personen i lådan
sprattelperson
dynamitperson
sega personer
tomteperson
snöperson
sträckperson
jordperson
gå mot röd person
hänga person
den personen gick inte
snuskperson
fula personer
personsjuka
personröra
krutperson
personen i månen
personen i lådan
sprattelperson
dynamitperson
sega personer
tomteperson
snöperson
Djur i kläder
Antilop i plommonstop
Ara i tiara
Bock i rock
Babian i turban
Buffel i duffel
Dugong i sarong
Fluga i fluga
Gavial i schal
Hackspätt i korsett
Haj i kavaj
Häst i väst
Kanin i krinolin
Katt i kravatt
Kor i flor
Kut i klut
Labb i hijab
Löja i slöja
Mus i blus
Rocka i socka
Sjögurka i burka
Spets i spets
Svan i kaftan
Vandrande pinne i linne
Varan i afghan
Ara i tiara
Bock i rock
Babian i turban
Buffel i duffel
Dugong i sarong
Fluga i fluga
Gavial i schal
Hackspätt i korsett
Haj i kavaj
Häst i väst
Kanin i krinolin
Katt i kravatt
Kor i flor
Kut i klut
Labb i hijab
Löja i slöja
Mus i blus
Rocka i socka
Sjögurka i burka
Spets i spets
Svan i kaftan
Vandrande pinne i linne
Varan i afghan
Djur i mat
Aptitretare
Mal i morotsskal
Gräshoppa i soppa
Tarantella i kesella
Snok i wok
Mal i morotsskal
Gräshoppa i soppa
Tarantella i kesella
Snok i wok
Alpacka i macka
Kvalster på halster
Fågel
Gök i lök
Mås i sås
Tjäder i fläder
Svala i garam masala
Albatross i kabanoss
Hackspett i baugette
Blåmes i bearnaise
Kaja i jambalaja
Labb i kebab
Papegoja i soja
Fågel
Gök i lök
Mås i sås
Tjäder i fläder
Svala i garam masala
Albatross i kabanoss
Hackspett i baugette
Blåmes i bearnaise
Kaja i jambalaja
Labb i kebab
Papegoja i soja
Häger i vinäger
Havets läckerheter
Ål i kål
Haj i paj
Dugong i buljong
Kaskelott i bregott
Havets läckerheter
Ål i kål
Haj i paj
Dugong i buljong
Kaskelott i bregott
Piggvar i tartar
Krill i dill
Piraya i papaya
Nors i baba ganoush
Kolja i olja
Stör i smör
Krill i dill
Piraya i papaya
Nors i baba ganoush
Kolja i olja
Stör i smör
Lubb med mandelkubb
Sillkung i ljung
Vågmär i bär
Håbrand i käringtand
Huvudrätter
Get i smet
Bäver i genever
Gnu i ragu
Varg i kvarg
Krokodil i fil
Hare i herbamare
Sillkung i ljung
Vågmär i bär
Håbrand i käringtand
Huvudrätter
Get i smet
Bäver i genever
Gnu i ragu
Varg i kvarg
Krokodil i fil
Hare i herbamare
Mullvad i spad
Retriever i endiver
Ko i vindaloo
Ko i vindaloo
Getter i galetter
Igelkott i kompott
Giraff i pilaff
Jak i konjak
Känguru i ragu
Delfin i terrin
Gasell i becel
Kanin i gelatin
Pudlar i nudlar
Giraff i pilaff
Jak i konjak
Känguru i ragu
Delfin i terrin
Gasell i becel
Kanin i gelatin
Pudlar i nudlar
Järv i konserv
För paleontologer
Tyrannosaurus rex i kex
Triceratops i kalops
Pterodaktyl i magnecyl
Efterrätter
Råtta i panacotta
Varan i banan
Klippdass i glass
Leguan i marsan
Ormslå med bigarå
Skarabé i creme brûlée
Elefant i krokant
Gasell i karamell
Efterrätter, fågel
Kalkon i melon
För paleontologer
Tyrannosaurus rex i kex
Triceratops i kalops
Pterodaktyl i magnecyl
Efterrätter
Råtta i panacotta
Varan i banan
Klippdass i glass
Leguan i marsan
Ormslå med bigarå
Skarabé i creme brûlée
Elefant i krokant
Gasell i karamell
Efterrätter, fågel
Kalkon i melon
Duva i druva
Tukan i marsipan
Nymfparakit i sprit
Kiwi i kiwi
Dopping med topping
Undulat i nougat
Trut i våffelstrut
Dryck
Groda i soda
Boa i passoa
Mink i drink
Tukan i marsipan
Nymfparakit i sprit
Kiwi i kiwi
Dopping med topping
Undulat i nougat
Trut i våffelstrut
Dryck
Groda i soda
Boa i passoa
Mink i drink
Tapir i kir
Lake i sake
Bin i vin
Rördrom i rom
Kricka i svagdricka
Lake i sake
Bin i vin
Rördrom i rom
Kricka i svagdricka
Flamingo i Zingo
Glada i Piña Colada
Med bidrag från Jimmy, Björn, Cissi och familjen Norlin
Med bidrag från Jimmy, Björn, Cissi och familjen Norlin
Semlor och akademier
Jag har köpt semlor! Fulsemlor från 7-11 visserligen, men jag är heller inte medlem i semleakademin, som jag alldeles nyss fick reda på finns. Akademi? Jag trodde det hade med högre bildning att göra. Nämn ordet, och jag ser framför mig Platons skola, där allvarliga män med tjocka pergamentrullar under armarna är involverade i djupa diskussioner om moralfilosofi, Gödels ofullständighetsteorem eller universums krökning. Den bilden får jag nu revidera till att inkludera fryntliga herrar med florsocker på näsan och grädde i mustaschen. Kan man ha akademier i allting? Chipsakademi? Kriteriet är kanske att man genomför vetenskapliga blindade undersökningar, hör här (saxat från svenska semleakademins hemsida, http://www.clarin.nu/semleakademin):
"Så här går en bedömning av semlor till.
1) Ett tips om en god svensk semla kommer in till Svenska semleakademin från akademins kringresande ledamöter eller från entusiastiska tipsare runt om i landet.
2) Inköpen av semlor sker helt anonymt av ledamot i kommittén.
3) Kartong som anger semlebagarens namn får ej visas i förväg för
närvarande ledamöter - detta för att ej styra bedömningen.
4) Sammanträdet inleds med en bedömning av 8 olika egenskaper hos semlan, som betygsätts på en skala från 0-5. Varje ledamot har skyltar med siffror som visar helpoäng från 0-5 samt halvpoäng. När ordföranden räknat till 3 och yttrat ordet "Semla!" håller närvarande ledamöter samt inbjudna 'jästtyckare' samtidigt upp skyltarna för registrering av poängen."
Det verkar fruktansvärt blindat och vetenskapligt allting. Vidare skriver man:
"Konditoriprodukter innehållande lakritskräm, chokladfyllning, saffran, pistasch eller med garnering i form av pärlsocker mm och som av mindre nogräknade tillverkare saluförs under benämningen Semlor, rekommenderas av Semleakademin att istället benämnas
"Lakritsbakelser", "Chokladbullar" "Pistaschfnattar", "Rasphattar" eller liknande."
Det är tydligt att endast renrasiga, ariska semlor är tillåtna. Pistaschfnattarna sätts skoningslöst i koncentrationsläger.
"Så här går en bedömning av semlor till.
1) Ett tips om en god svensk semla kommer in till Svenska semleakademin från akademins kringresande ledamöter eller från entusiastiska tipsare runt om i landet.
2) Inköpen av semlor sker helt anonymt av ledamot i kommittén.
3) Kartong som anger semlebagarens namn får ej visas i förväg för
närvarande ledamöter - detta för att ej styra bedömningen.
4) Sammanträdet inleds med en bedömning av 8 olika egenskaper hos semlan, som betygsätts på en skala från 0-5. Varje ledamot har skyltar med siffror som visar helpoäng från 0-5 samt halvpoäng. När ordföranden räknat till 3 och yttrat ordet "Semla!" håller närvarande ledamöter samt inbjudna 'jästtyckare' samtidigt upp skyltarna för registrering av poängen."
Det verkar fruktansvärt blindat och vetenskapligt allting. Vidare skriver man:
"Konditoriprodukter innehållande lakritskräm, chokladfyllning, saffran, pistasch eller med garnering i form av pärlsocker mm och som av mindre nogräknade tillverkare saluförs under benämningen Semlor, rekommenderas av Semleakademin att istället benämnas
"Lakritsbakelser", "Chokladbullar" "Pistaschfnattar", "Rasphattar" eller liknande."
Det är tydligt att endast renrasiga, ariska semlor är tillåtna. Pistaschfnattarna sätts skoningslöst i koncentrationsläger.
Nöje
Noterar med viss förvåning att nyheten att författaren Norman Mailer är svårt sjuk både i Expressen och i Svenska Dagbladet publiceras under rubriken "nöje":
Ja, det var ju verkligen festligt. Eller som Madame Mime uttrycker det i Svärdet i stenen: "Låter som nån att var sjuk. Vad livat! Jag hoppas att det är allvarligt!".
Jag hade lite problem med att välja kategori för det här inlägget. Det fick bli "humor" tillslut.
Ja, det var ju verkligen festligt. Eller som Madame Mime uttrycker det i Svärdet i stenen: "Låter som nån att var sjuk. Vad livat! Jag hoppas att det är allvarligt!".
Jag hade lite problem med att välja kategori för det här inlägget. Det fick bli "humor" tillslut.
