Replik på DN:s ledare 29/5 2011, "överdriven undergång"
Dagens ledare i DN är innehållsmässigt det uslaste jag kan minnas att jag läst. Samtidigt är det ett allvarligt och viktigt ämne, och jag bemödar mig därför med att bemöta den.
Ledaren börjar med att parodiera bilden av att den rika delen av mänskligheten lever över sina tillgångar, och att när den övriga delen når samma levnadsstandard kommer vi att gå under. Sedan hyllas en "kritisk granskning" som tydligen gjorts av två forskare i ekonomisk historia. Dessa försvarar enligt artikeln tillväxten, hävdar att problemen nog finns, men att de inte är så värst farliga. Om vi bara lär oss lite effektivare metoder inom bl.a. jordbruket så kommer saken vara biff.
Kritisk granskning är utmärkt. Nu har jag inte läst denna skrift "Hållbarhetsmyten - varför ekonomisk tillväxt inte är problemet" men det finns verkligen inget i ledaren som antyder att kritisk granskning är vad som gjorts här. Och om DN:s skribent är less på att läsa "larmrapporter" från seriösa forskare så är jag lika less på att höra att om vi bara lär oss bli lite effektivare och fnular ut lite ny grön teknik så kommer allting lösa sig. Den här docenten och professorn är säkert duktiga i ekonomisk historia, men det är faktiskt inte relevant i sammanhanget:
Vad vi har här är ett system, som vi kallar världsekonomin. Det systemet är till 100 procent beroende av det system det existerar inom: det fysikaliska systemet planeten Jorden, men det verkar många ekonomer ha svårt att inse. Vilka slutsatser man kommer till inom det första systemet är fullständigt irrelevant om man inte tar hänsyn till det andra. Hittills har det gått bra ändå, eftersom vi hållit oss inom gränserna för vad planeten Jorden uthålligt kan mäkta med. Men ett allt digrare forskningsmaterial visar att vi nu passerat flera av dessa gränser. Vetenskapen lägger egentligen ingen värdering i detta. Man har efter bästa förmåga summerat läget, och det ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Sen kan någon tycka att det är alarmistiskt eller ej.
Artikeln menar att fattigdomen och inte tillväxten och dess konsekvenser är vårt största problem. Har någon påstått att fattigdomen inte är ett gigantiskt problem? Men det hindrar tyvärr inte att vi samtidigt har andra gigantiska problem.
Jag ska försöka förklara problemet med fortsatt tillväxt så gott jag kan, och varför effektiviseringar och "grön teknik" inte ensamt klarar av att lösa det:
Världens ekonomi, mätt i BNP, har 40-dubblats sen år 1900. Effektiviseringar inom produktionen har hittils minskat resursanvändningen per producerad enhet med 30 procent sedan 1980. Världen beräknas ha omkring 9 miljarder invånare 2050. Om samtliga dessa ska ha samma levnadsstandard som vi i västvärlden har idag, och med konstant miljöpåverkan, måste resursanvändningen per producerad enhet minskas till en hundradel jämfört med idag. Finns det någon anledning att tro att det kommer lyckas? Det kräver en nästan magisk tilltro på tekniken.
I slutet av artikeln följer ett förvirrat avsnitt där Robert Thomas Malthus sågas, och i ett svep även FN-konferenser, romklubbar och kultursidor(!). Att en ekonom från 1700-talet hade fel om saker, bevisar det att dagens samlade vetenskap också har det? Det är nog det mest obegripliga jag läst i en svensk dagstidning.
Om det är någon klåpare som fått fritt spelrum här är det DN:s ledarskribent.
Ledaren börjar med att parodiera bilden av att den rika delen av mänskligheten lever över sina tillgångar, och att när den övriga delen når samma levnadsstandard kommer vi att gå under. Sedan hyllas en "kritisk granskning" som tydligen gjorts av två forskare i ekonomisk historia. Dessa försvarar enligt artikeln tillväxten, hävdar att problemen nog finns, men att de inte är så värst farliga. Om vi bara lär oss lite effektivare metoder inom bl.a. jordbruket så kommer saken vara biff.
Kritisk granskning är utmärkt. Nu har jag inte läst denna skrift "Hållbarhetsmyten - varför ekonomisk tillväxt inte är problemet" men det finns verkligen inget i ledaren som antyder att kritisk granskning är vad som gjorts här. Och om DN:s skribent är less på att läsa "larmrapporter" från seriösa forskare så är jag lika less på att höra att om vi bara lär oss bli lite effektivare och fnular ut lite ny grön teknik så kommer allting lösa sig. Den här docenten och professorn är säkert duktiga i ekonomisk historia, men det är faktiskt inte relevant i sammanhanget:
Vad vi har här är ett system, som vi kallar världsekonomin. Det systemet är till 100 procent beroende av det system det existerar inom: det fysikaliska systemet planeten Jorden, men det verkar många ekonomer ha svårt att inse. Vilka slutsatser man kommer till inom det första systemet är fullständigt irrelevant om man inte tar hänsyn till det andra. Hittills har det gått bra ändå, eftersom vi hållit oss inom gränserna för vad planeten Jorden uthålligt kan mäkta med. Men ett allt digrare forskningsmaterial visar att vi nu passerat flera av dessa gränser. Vetenskapen lägger egentligen ingen värdering i detta. Man har efter bästa förmåga summerat läget, och det ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Sen kan någon tycka att det är alarmistiskt eller ej.
Artikeln menar att fattigdomen och inte tillväxten och dess konsekvenser är vårt största problem. Har någon påstått att fattigdomen inte är ett gigantiskt problem? Men det hindrar tyvärr inte att vi samtidigt har andra gigantiska problem.
Jag ska försöka förklara problemet med fortsatt tillväxt så gott jag kan, och varför effektiviseringar och "grön teknik" inte ensamt klarar av att lösa det:
Världens ekonomi, mätt i BNP, har 40-dubblats sen år 1900. Effektiviseringar inom produktionen har hittils minskat resursanvändningen per producerad enhet med 30 procent sedan 1980. Världen beräknas ha omkring 9 miljarder invånare 2050. Om samtliga dessa ska ha samma levnadsstandard som vi i västvärlden har idag, och med konstant miljöpåverkan, måste resursanvändningen per producerad enhet minskas till en hundradel jämfört med idag. Finns det någon anledning att tro att det kommer lyckas? Det kräver en nästan magisk tilltro på tekniken.
I slutet av artikeln följer ett förvirrat avsnitt där Robert Thomas Malthus sågas, och i ett svep även FN-konferenser, romklubbar och kultursidor(!). Att en ekonom från 1700-talet hade fel om saker, bevisar det att dagens samlade vetenskap också har det? Det är nog det mest obegripliga jag läst i en svensk dagstidning.
Om det är någon klåpare som fått fritt spelrum här är det DN:s ledarskribent.