martinnorlin

Jag blir lite deprimerad varje gång jag går ner i soprummet och inser att vuxna människor inte vill eller inte kan ens hjälpligt skilja på plast, glas, papper och metall. Om inte människor här i Sverige som har en av världens högst utbildade befolkningar bemödar sig om det så känns det verkligen rätt kört för den här planeten. Eller har alla gått direkt från förnekelse av miljöproblemen till att ha gett upp? Att sortera lite sopor kommer givetvis inte ensamt att rädda klimatet, men se det som en symbolhandling. Det kan bli en del av en vana att reflektera över ens handlingars miljöpåverkan. Please! Det är verkligen inte så jobbigt heller. Senast jag kollade hade vi bara en planet, och noll i reserv.

Dagens ledare i DN är innehållsmässigt det uslaste jag kan minnas att jag läst. Samtidigt är det ett allvarligt och viktigt ämne, och jag bemödar mig därför med att bemöta den.

Ledaren börjar med att parodiera bilden av att den rika delen av mänskligheten lever över sina tillgångar, och att när den övriga delen når samma levnadsstandard kommer vi att gå under. Sedan hyllas en "kritisk granskning" som tydligen gjorts av två forskare i ekonomisk historia. Dessa försvarar enligt artikeln tillväxten, hävdar att problemen nog finns, men att de inte är så värst farliga. Om vi bara lär oss lite effektivare metoder inom bl.a. jordbruket så kommer saken vara biff.

Kritisk granskning är utmärkt. Nu har jag inte läst denna skrift "Hållbarhetsmyten - varför ekonomisk tillväxt inte är problemet" men det finns verkligen inget i ledaren som antyder att kritisk granskning är vad som gjorts här. Och om DN:s skribent är less på att läsa "larmrapporter" från seriösa forskare så är jag lika less på att höra att om vi bara lär oss bli lite effektivare och fnular ut lite ny grön teknik så kommer allting lösa sig. Den här docenten och professorn är säkert duktiga i ekonomisk historia, men det är faktiskt inte relevant i sammanhanget:

Vad vi har här är ett system, som vi kallar världsekonomin. Det systemet är till 100 procent beroende av det system det existerar inom: det fysikaliska systemet planeten Jorden, men det verkar många ekonomer ha svårt att inse. Vilka slutsatser man kommer till inom det första systemet är fullständigt irrelevant om man inte tar hänsyn till det andra. Hittills har det gått bra ändå, eftersom vi hållit oss inom gränserna för vad planeten Jorden uthålligt kan mäkta med. Men ett allt digrare forskningsmaterial visar att vi nu passerat flera av dessa gränser. Vetenskapen lägger egentligen ingen värdering i detta. Man har efter bästa förmåga summerat läget, och det ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Sen kan någon tycka att det är alarmistiskt eller ej.

Artikeln menar att fattigdomen och inte tillväxten och dess konsekvenser är vårt största problem. Har någon påstått att fattigdomen inte är ett gigantiskt problem? Men det hindrar tyvärr inte att vi samtidigt har andra gigantiska problem.

Jag ska försöka förklara problemet med fortsatt tillväxt så gott jag kan, och varför effektiviseringar och "grön teknik" inte ensamt klarar av att lösa det:

Världens ekonomi, mätt i BNP, har 40-dubblats sen år 1900. Effektiviseringar inom produktionen har hittils minskat resursanvändningen per producerad enhet med 30 procent sedan 1980. Världen beräknas ha omkring 9 miljarder invånare 2050. Om samtliga dessa ska ha samma levnadsstandard som vi i västvärlden har idag, och med konstant miljöpåverkan, måste resursanvändningen per producerad enhet minskas till en hundradel jämfört med idag. Finns det någon anledning att tro att det kommer lyckas? Det kräver en nästan magisk tilltro på tekniken.

I slutet av artikeln följer ett förvirrat avsnitt där Robert Thomas Malthus sågas, och i ett svep även FN-konferenser, romklubbar och kultursidor(!). Att en ekonom från 1700-talet hade fel om saker, bevisar det att dagens samlade vetenskap också har det? Det är nog det mest obegripliga jag läst i en svensk dagstidning.

Om det är någon klåpare som fått fritt spelrum här är det DN:s ledarskribent.

Zappade förbi MTV nyss. Gosse, det var inte igår jag tittade på den kanalen. Jag har väl aldrig varit något inbitet "fan" (TV har aldrig riktigt varit min grej) men visst har jag tittat ibland. Minns att de hade en begåvad animatör för länge sedan som gjorde vinjetter med konstiga gubbar som ändrade form och smälte ihop till nya objekt och former. Jag minns det som kreativt och fantasieggande. Jag blev nyfiken på vad de serverade ungdomen idag.

Jag möttes av synen av några yngre kalsongprydda herrar som stressade en tupp. "Wildboyz". Jaha? Har djurplågeri blivit underhållning för barn? De övergår till att förfölja en skunk för att sedan kräkas av stanken. En man låter sig bli biten i ena skinkan av en krokodilunge. Är de förståndshandikappade? Hemsidan förklarar:

Varning: Wildboyz stunts görs under uppsyn av professionella stuntmän/kvinnor.
Steve-O, Chris Pontius, MTV och programmets producenter stödjer rättvis
behandling av djur och insisterar på att ingen försöker härma innehållet i
programmet. Inga djur har kommut till skada under inspelningarna av dessa
program

(hemsidans egna stavfel)

Yeah right! Djuren framställs uteslutande som leksaker. Snubbarna i programmet framställs som jääädrigt balla o hippa som vågar göra allt det där. Klart som fan nån tar efter. Ger sig på en svan på fyllan. Eller en grävning. Jonglerar lite med några fågelungar. Eller vad fasen som helst, men det kan nog kvitta vilket. Om MTV vill stödja rättvis behandning av djur, som hemsidan så vackert hävdar att de gör, sluta sänd skiten.

Samtidigt känner jag mig oändligt gammal som retar mig på en ungdomskanal. Men vafan, liksom. Det finns gränser.

Jag mailade dem en variant av ovanstående.

Var på PLAY - a video game symphony i konserthuset precis. Framfört av kungliga filharmonikerna, dirigerade av Arnie Roth. Möjligen min mest givande musikupplevelse någonsin.

Tre stora skärmar visade omväxlande orkestern och sekvenser ur de spel orkestern spelade. När Super Mario 1 dök upp för första gången bröt jubel ut och jag satt med ett brett leende i princip resten av konserten. Och det blev ännu bredare när det blev dags för Zelda. Final Fantasy-kompositören Nobuo Uematsu var där och togs emot som en rockstjärna. Han log och vinkade lite blygt.

Filharmonikerna måste fått en smärre chock. Det var fullt till sista plats. Biljetterna hade rykt så fort att de som nödlösning sålt biljetter även till genrepet i morse. De fick stående ovationer - tre gånger - i flera minuter. Om så Pavarotti hade varit där hade de inte fått mer jubel och applåder. Rimligen var de inte alls förberedda på det här. Tv-spel? Super Mario?

Jag undrar om de går så långt att de döper om sig till kungliga philharmonikerna, men hur som helst får de antagligen boka Globen istället nästa gång.

Idag är det 06-06-06. 666, odjurets tal. Märkvärdigt är att 666 = 1+2+3+...+35+36 och 36 = 6 x 6 själv är olycksbådande eftersom talet 6 är ofullkomligt jämfört med det heliga sjutalet.  Någon katastrof väntas inträffa; t ex asteroidnedlag, vulkanutbrott i Sollentuna eller att skatteåterbäringen blir försenad.

Dessutom är det nachonaldagen. Vad är det vi firar? Detta datum för 483 år sedan valdes Gustav Vasa till kung och unionen med Danmark upplöstes. Tjohoo, liksom. Party party.

Ett förlag till aktivitet är att man går och äter nachos på nachonaldagen, för att fira att folk har flyttat hit och tagit med sig såna goa grejer, så vi slipper sitta här med vår potatis och våra köttbullar. Potatisen är förresten också importerad, så vi hade nog fått nöja oss med kålrötter istället.

Såå... stay tuned! Eller nåt :)