Nytt ord ger nytt tankemönster

”Lokalvårdare” istället för ”städare”. Genom att ge saker ett nytt namn kan man få saker att låta mycket trevligare och mer positiva än vad de egentligen är. Ibland är det bra; ”rullstolsburen” låter onekligen bättre än ”rullstolsbunden” och ”småväxt” är att föredra framför ”dvärg”. Men myndigheter är fina på att utnyttja det här till sin fördel; t ex ”föryngringsyta” istället för ”kalhygge”. Att man mejat ner en hel skog är plötsligt något positivt, det leder ju till förnyelse och föryngring! Sen att det ser ut som fan i 30 år och att alla djur försvunnit gör inte så mycket.

Det senaste tillskottet till den här typen av ord gäller de på senare tid så omtalade apatiska barnen. Barn, som så totalt förlorat hoppet och livsgnistan att de måste sondmatas, är nu plötsligt inte alls apatiska längre. Nej, dom uppvisar istället ”uppgivenhetssymtom”! Låter rätt mycket mildare än ”apatisk”, inte sant? ”Är du lite uppgiven, lilla vän? Seså, gaska upp dig! Här har du en kaka.”

Jag hoppas att dom inte försöker trolla bort problemet genom att döpa om det. Men eftersom dom ändå gjort det, kommer det genast börja påverka de associationer vi gör. Istället för att se ett barn med slangar och dropp, ser man framför sig någon som känner sig uppgiven, vilket är något mycket vagare. Att ett barns nalle kommit bort är kanske tillräckligt för att säga barnet är uppgivet? Det är i alla fall miltals ifrån ”vi kommer att bli hemskickade, torterade och stenade”.

Jag undrar varför dom valt ett nytt namn. Var det gamla för verkligt och otäckt? Det stack liksom ut lite från den torra texten, siffrorna och statistiken i luntorna med utredningar och motioner. Kaffet på utlänningsnämnden smakade inte lika bra när ögonen gled över ordet. Apatisk. Nä, usch. Uppgiven. Så, bättre.

Jag har sagt fel flera gånger på utlänningsnämnden och utlämningsnämnden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback